Jag vill inte ha någon guldmedalj

Idag var jag på kurs igen för bågskyttetränare. Vi pratade mycket om träning, träningsdagböcker och vilka mål som var viktiga. Medaljplatser, SM-guld och personliga mål att höja sina egna resultat. När det var som värst så gick jag och bryggde mer kaffe och tänkte tyst för mig själv att vi har olika mål i livet.

Jag skjuter pilbåge för att jag mår bra av det och vill inte lägga till några stressmoment, för mig ska det vara avkoppling. Jag kommer aldrig tillhöra de tränare som satsar på elitskytte, varken för mig själv eller de jag försöker lära något. Jag är nog fortfarande scoutledare och trivs bäst bland nybörjare och de som har nytta av bågskytte för sin egen skull, både fysiskt och psykiskt, sportfånarna får någon annan ta hand om.

Bågskytte må vara en sport men man måste inte skjuta för att bli bäst. Man kan ha kul och må bra istället, kanske också – men jag tror inte det.

För den som har en dålig rygg så kan det innebära skillnaden mellan förtidspension och heltidsjobb. (Jodå, vi har ett sådant exempel i klubben.)

För den som har koncentrationsproblem så kan det innebära skillnaden mellan avgångsbetyg eller inte i skolan.

Det går att lära sig koncentration och avslappning, i bågskytte räcker det med 5-10 sekunder för att få iväg en pil snyggt och nästa steg är kanske att få iväg 3 pilar utan avbrott osv …

Kan man i lugn och ro koncentrera sig på en sak så kan man använda den kunskapen i andra sammanhang. När en vuxen man med en rejäl portion tourettes, efter att ha fått iväg sina pilar snyggt, sätter sig på golvet och knyter upp skorna för att omedelbart knyta dom igen och sedan (efter att jag tittat på honom som ett fån) säger ”Det brukar inte funka på första försöket, men nu kan jag” – då känns inte guldmedaljer så viktiga här i livet!

Välkommen att prova bågskytte på söndagseftermiddagar!
Det är en bra introduktion även för den som sedan vill bli världsmästare. 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *